Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydvästens lof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
‘1
Sydvästens lof. 17
vårens ankomst, är sommarens
tjusning och höstens fasa,
är den universella makt, som röfvar vår beundran och kär-
lek utan att vi veta af det, som slår oss med häpnad och
skräck och förfäran utan att denna vår gränslösa beundran
och kärlek förändras.
Förrän den ostliga vårpassaden begynner, regera alla
himmelens väder med de smältande snödrifvorna och isban-
den. Försvinna de icke för sol och värme hastigt nog, blir
sydvästen ond och rycker an som en rasande berserk med
dyningar, hvilka dyka ned under isen, bända och lyfta, tills
de få isfälten att springa sönder med dån och brak. Den
is, som ej malas sönder, kastas upp på stränderna att för-
störas af solen eller slagregnet. Sedan får östans värme
göra resten.
Fram på vårsommaren är sydvästen den egentliga lif-
gifvaren, där den kommer mild som en
ung kvinnas smek-
samma
hviskning och ljuf som ett sakta tonande ackord,
gifvande hafvet och fjärdarna detta underbara glädjeglitter
i solljuset, som ingen annan vind förmår framkalla. Denna
sydväst är aldrig kall och obehaglig, utan mjuk och fuktig,
mildrande hårda konturer och gifvande skärgårdslandskapet
en
egendomlig ljusblå ton. Sydvästen är skärgårdens vind,
har man ej sett skärgården i sydvästens —
man ville nästan
säga belysning —
så vet man ej hur skön den är, hur den
kan tjusa sinnet och smeka blicken.
Okar sydvästen i styrka och blir en frisk bris, så är
den jämn och präktig att segla för, ger behagliga sjöar,
som
brytas i fräsande pärlor och skum och stänka sin häl-
sobringande sälta öfver slupens däck. Då spelar sydvästens
orkester sin härligaste melodi med hvin i spända stag och
vanter, med pukslag och bastrumma vid bog och bärgbran-
ter, med hafstrutars skrin, med fraktfararnes sjömanssånger,
med all den tjusning, som en segling i
skärgården och en-
dast i skärgården förmår gifva.
Timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka
kan man sitta och se på denna marin, öfver hvilken syd-
Kastbilder.
Hi
I
fj#
Ilfe
illii’ i
1
■
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
