Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag den 31 mars 1903 - 1. Nyare undersökningar beträffande gasnebulosor, af Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK.
ende på den relativa ljusintensiteten för de olika färgerna i
det ljus, som utskickas från de s. k, gasnebulosorna, och
skall därjämte en redogörelse lämnas för de resultat, till
Il vilka man f. n. kommit beträffande dessa sällsamma him-
melsföreteelsers natur. Låtom oss emellertid först i minnet
återkalla hufvudmomenten i den metod, som har till ändamål
sönderdelningen (analysen) af en ljuskällas ljus i dess olika
färger samt i och härmed den närmare undersökningen af
det ljus, som från densamma utsändes.
Man kallar spektrum (det latinska ordet för »bildv) den
färgbild, som uppkommer, dä ljus genomgår och sprides af
ett prisma eller äfven på annat sätt sprides. Ett sådant, af
naturen själf framställdt, spektrum är t. ex. regnbågen lika-
som ock hvarje bild af solljuset, såsom man säger, i regn-
bågens färger, som vi i dagliga lifvet ofta hafva tillfälle att
observera, då solljuset af genomskinliga föremål brytes.
Det hvita ljuset är, såsom sedan Newtons tid varit be-
kant, icke enkelt, utan består af strålar af flera olika färger,
hvilka strålar hafva olika brytbarhet vid desammas gång
genom ett prisma. De röda strålarna brytas minst, de vio-
letta mest. Så erhåller man, då hvitt ljus får passera genom
ett prisma, en färgad bild, där färgerna ligga i följande
ordning: rödt, orange, gult, grönt, blått och violett. Sam-
manbr3^tas dessa färger, så erhåller man åter hvitt ljus. Ar
åter en ljuskälla icke hvit, utan t. ex. enfärgadt gul, så
brytes visserligen äfven dess ljus vid genomgång genom ett
prisma, men det uppstår då blost en rent gul bild, emedan
spridning i olika färger ju då icke kan förekomma. Emeller-
tid inträffar det, då ljuset från ett hvitt föremål brytes, så
snart föremålet har någon viss, utsträckning, att de olika
färgade bilderna, som efter brytningen uppstå, delvis täcka
hvarandra, så att man icke erhåller en ren färgbild. För
att åstadkomma en sådan kan man betrakta föremålet genom
en smal rätlinig springa eller, precisare uttrj^ckt, anbringa
en sådan springa mellan ljuskällan, låt vara t. ex. solskifvan,
och det prisma, som åstadkommer brytningen. I stället för
solskifvan ser man då endast en ljuslinje, som af prismat spri-
des i en följd af bredvid hvarandra lagrade, till färgen olika,
räta ljuslinjer, hvilka tillsammans utgöra ett spektrum.
Detta spektrum är desto renare, ju smalare den ifrågavarande
springan är. Spektrum kommer alltså att te sig såsom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
