Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag den 31 mars 1903 - 1. Nyare undersökningar beträffande gasnebulosor, af Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOHLIN, UNDERSÖKNINGAR BETRÄFFANDE GASNEBULOSOR. 67
En afvikande ställning intages emellertid af kometerna
och nebulosorna. De förra bestå enligt spektroskopets vitt-
nesbörd — och därom kan intet tvifvel mera vara rådande —
väsentligen af kolväten i gasformigt tillstånd, då spektrnms
hufvudkaraktär utgöres af trenne ljusa band tillhörande nå-
got kolväte. En helt annan spektralkaraktär hafva åter de
s. k, gasnehulosorna, med hvilka vi här hafva att sysselsätta
oss, till hvilka räknas dels en stor klass af s. k. planetarisTia
nébulosor af en afrundad, reguljär form, dels äfven vissa
större nébulosor af irreguljär form och som i regeln lysa med
ett matt ljus, bådadera förekommande hufvudsakligen i vin-
tergatans zon. Dessa nebulosors spektrum karaktäriseras
nämligen af hufvudsakligen fyra ljusa linjer, hvilkas våg-
längder, uttryckta i 0.001 mm., hafva följande värden: 0,5004,
0.4957, 0.4361, 0.4341. Understundom är den sistnämnda af
dessa linjer icke synlig. 1 andra fall åter uppträda än flera
linjer, dock aldrig något synnerligen stort antal.
De första undersökningar beträffande gasnebulosor här-
stamma från den engelske astrofysikern William Huggins,
hvilken år 1868 beskrifvit sina iakttagelser härutinnan huf-
vudsakligen beträffande den bekanta Orion-nebulosan. Han
finner i denna nebulösas spektrum tre ljusa linjer, af hvilka
den första och ljusaste, belägen i spektrums gröna del, af
honom komparerades med kväfvespektrum och befanns nära
koincidera med en af kväfvelinjerna. Dock är denna kväfve-
linje dubbel, under det att intet spår till duplicitet kunde
upptäckas i nebulosalinjen. Den tredje linjen fann H. full-
ständigt öfverensstämma med en af vätets linjer i blått, mot-
svarande den FRAUNHOFERska linjen F. På grund af denna
linjes något diffusa utseende i nebulosaspektrum antager H.
att vätet i nebulosan existerar i något större förtätning än i
vakuumröret, som gaf fullkomligt skarpa linjer. Den mel-
lersta linjen — ehuru nära öfverensstämmande med en ba-
rium-linje å ena och en syre-linje a andra sidan — kunde
emellertid icke återföras på något kändt ämne. Huggins’
slutsats (Philos. Transactions 1868) är, att gasnebulosorna
hufvudsakligen bestå af väte och kväfve.
Den, som efter Huggins på ett mera ingående sätt stu-
derat gasnebulosorna, är numera direktorn för Astrophysi-
kalisches Observatorium i Potsdam, H. C. Vogel. Hans obser-
vationer utfördes å observatoriet i Bothkamp och publicera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
