Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag den 31 mars 1903 - 1. Nyare undersökningar beträffande gasnebulosor, af Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 V.ETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK.
ristiska, tydande på ett ännu högt tryck. Vätgaslinjerna
äro i september enligt Sidgreaves icke mera synnerligen
framträdande. De utgöras af svaga likformiga band octi äro
uppenbarligen stadda i försvinnande, utan att bredden afta-
ger. De två härförut ofta omtalade linjerna (0.5004 och
0.4957) hafva framträdt i stället för heliumlinjerna 0.502 och
0.492, som hafva försvunnit. Den blå heliumlinjen 0.447 har
försvunnit, och i stället har en annan linje 0.47 tilltagit i
intensitet, sä att den är den mest framträdande i spektrum.
De amerikanska iakttagelserna äro fullständigare än de
ofvannämda, sträcka sig längre och omfatta ett större antal
linjer. Då observationerna i juli och augusti 1901 kunde
återupptagas, befanns spektrum af Nova Persei innehålla ett
stort antal ljusa band af betydlig bredd af hvilka 11 enligt
jämförelse sammanfalla med principalbanden hos Nova Aurigpe
från 1891. Nebuloskaraktären af spektrum är fullkomligt
evident, i det alla principalbanden motsvara kända linjer,
som existera i nebulosspektrum. Af dessa band tillhöra
flera helium.
Med afseende på dessa senare har uppmärksamheten blif-
vit riktad på ett remarkabelt förhållande. Det är nämligen
kändt genom undersökningar af bland andra Runge och
Paschen, publicerade i Astrophysical Journal Vol. III, att
heliums spektrum består af två serier af linjer och att rela-
tiva intensiteten af dessa båda serier varierar med det tryck,
under hvilket den strålande gasen befinner sig. Af dessa
båda serier är det emellertid endast högtrycksserien, som före-
kommer i den nya stjärnan. Däremot synes det, som om
båda serierna vore representerade i flertalet nebulosor, ehuru-
väl deras relativa ljusstyrka är mycket varierande. Denna
omständighet beträffande heliumlinjerna synes bevisa, att
strålningen särskildt hos den nya stjärnan icke försiggått
under något ytterligt lågt tryck. Därpå tyder ock, såsom
ofvan nämndes, de oerhördt breda banden i dennna stjärnas
spektrum.
Enligt hvad som sålunda blifvit anfördt kan analogien
mellan den nya stjärnans spektrum i dess senare stadium och
gasnebulosornas spektrum icke vara underkastad något tvif-
velsmål. Det synes dessutom vara tydligt, att vid stjärnans
utslocknande de tyngre ämnena äro de, som först upphöra
att utsända ljus och att strålningen varar längst hos de lätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
