Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredrag vid K. Vetenskaps-Akademiens Högtidsdag den 31 mars 1903 - 3. Termiterna och deras biologi, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!)4: VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSBOK.
ring, ofta blott sa svag, som när de flygande insekterna stöta
mot hvarandra, brytas af. De flesta fortsätta visserligen sin
färd och kunna, synnerligen med vindens tillhjälp, sprida
sig till längre afstånd, men efter natten är hela svärmnin-
gen öfver.
Följande morgon ser man de nu ofta vinglösa eller med
ett par hängande, obrukbara vingar försedda termiterna löpa
omkring på marken, där de ifrigt förföljas af sina många
fiender; och ehuru de svärmande insekternas antal är mycket
stort, äro dessa fiender så talrika, att det nästan kan förvåna,
att ens några kunna undkomma för att grunda nya samhällen.
Deras dödsfiender äro myrorna.
Utom redan anförda slag finna vi bland termiterna ännu
en kategori, livars betydelse länge varit en gåta. Sedan
långt tillbaka hade man i termitkolonier utom de obevingade
larver, från hvilka arbetare och soldater utveckla sig, obser-
verat förekomsten af tvenne slags larver med större eller
mindre vinganlag.
Att det ena af dessa, de med allt mer växande, fritt
utstående, mjukare sådana anlag utvecklade sig till bevingade
insekter, blef snart ådagalagdt.
Men hvad kunde det andra slaget vara, de med för-
krympta, smala, fjälliknande, ej vidare växande vingar, och
hvilken funktion tillkom dessa egendomliga liksom på larv-
stadiet ständigt förblifvande former?
Denna fråga, som studerats af flera entomologer, skulle
slutligen lösas och därvid kasta ljus öfver ett i hög grad
egendomligt förhållande inom termitsamhällena.
Så länge dessa utveckla sig normalt, förblifva nämnda
former — i regel — utan särskild funktion. Skulle däremot
någon olycka drabba det egentliga paret, vare sig det dör
eller uttages ur boet, och koloniens fortsatta utveckling
därigenom hotas, då finner man den stora roll, dessa individ
hafva att fylla, i det att de då ersätta det förra och så-
lunda i sista hand betrygga samhällets bestånd.
De benämnas neotener.
Haviland borttog vid fem tillfällen det egentliga paret
ur boet hos en malajisk termit och träffade 3—4 månader
därefter hos tre af dessa utbildade neotener. Grassi gjorde
motsvarande experiment med ett 80-tal bon af Calotermes i
södra Europa och återfann senare alltid neotener.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
