Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Artedi, ett tvåhundraårsminne, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIEE. — PETER AETEDI, 19
Seba, såg han denne öfverlämna 50 floriner såsom bidrag till
begrafningsTiostnaderna. Detta fann Linn^us vara "en värdig
belöning för så mycket arbete och så mycken lärdom", men
då han tillika upplyser om, att Artedi under hela den tid,
han så troget arbetat åt Seba, lefvat på egen bekostnad, låter
detta nästan som ironi, i synnerhet om man därmed jämför
den frikostighet och den gästvänskap, som Linn.«i egna mäce-
nater i Holland visade honom. Afven senare framstod Seba
i ett mindre vackert ljus. ,
livar den var, men tillfälle torde dock kunna gifvas, att i den botaniska träd-
gården lapprätta något enkelt minnesmärke, som kunde angifva, att senare tider
ej glömt den snillrike forskarens lifsgärning.
Ehuru Peter Artedi sålunda vigdes till griftero i främmande land, ut-
gåfvos dock i hemlandet begrafningsverser till hans ära både på svenska och
latin. De förstnämnda bära titeln: "Werldenes Förgängelighet Betrachtad enär
Medicinae Doctoren Den Edle och Högachtade Herren, Herr Petter Arctfedi,
Sin timmeliga wandring ändade uti Amsterdam i Septemb. Månad 1735. Af Dess
egen k. Syster i Uhmeå Stad Anna Maria Arctfedi." (Tryckt i Stockholm hos
Peter Jöransson Nyström). Härur må anföras första samt verserna 9 —12:
"Allrådande kung
Tu handlar i nåder med Gammal och Ung
Tu hotar, tu lockar, tu tager gie’r
Alt hwad til wår nytta tin alhvishet seer.
Wi wilja jemt liafwa; men intet förstå
Hvad gagnar ändå.
Min endaste Bro’r
Han war wäl så qwicker som någon, jag tror,
Snart en af de bästa i Zoologi’ii,
Han war äfwen hemma i Ichth>/’loffi’n
Så at han beskrifvvit Hsk’, foglar och diur
Till deras natur.
Som bäst det gafz hopp
Han skull’ efter önskan til Doctor hint opp.
Wi gladdes i hoppet, jag spetzad’ mig på
På Vers gratulera’n till Sverige, rätt då
Mot allas förmodan wår wäntan slog af,
Han lades i Graf.
Ack drygaste sorg,
Snart en af de största : på werldenes torg
Fins sorger wäl många; men ej lika svår’,
’
Nu såras de hjertan som förr warit sår’
Och nyss begynt läkas i hopp af förmohn
At Broder om Son
Skull plåstrat och helt
Wår sorg öfwer Farkiär, nu slog det ock felt,
AVår Morkiär blef Änka förr mer än Siu Åhr
Wi hemligen suckat och fält mången tår
Tillika med henne; till större sorg än
Så dödde wår Wän
I främmande land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
