Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapsakademiens äldsta Berzelius-porträtt, af H. G. Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. lOOo.
vore det min svanesång,
än för dig jag ville sjunga.
Skilda vägar, parallella,
delade vår mannastråt.
Dock vi ofta följdes åt
till det sannas rena källa.
Skål Berzelius ! Må du lefva,
pröfva vår planets natur
och i vetenskapens ur
länge låta hjulen vefva
!
Njut af samtida nationer
ryktets loford, ärans lott,
lyckan mot förtjänsten blott
i bestämda ’provortioner
.
Sveriges Davy, Klaproth, Haller!
Ärans prismer är ej allt.
Vänskap är ett hasiskt salt
med de skönaste kristaller.
Ensam ser du än tillbaka
på den lärdomsban du mätt;
dock de lärde är’ din ätt,
vetenskapen är din maka.
Må kring dem din lifssol skina!
De förljufva dina dar!
Minns — man aldrig bättre var
än i kretsen af de sina.»
I kapp med Pontins skaldeådra flödade drufvans safter.
Hvad en stockholmsk festmiddag, där vinerna icke sparades,
kostade på Berzelii tid, därom upplyser med all önskvärd
noggrannhet källarmästaren Löfgrens här nedan med diplo-
matisk trohet återgifna räkning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
