Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapsakademiens äldsta Berzelius-porträtt, af H. G. Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905.
det sedermera blifvit Akademien frånhändt och hvarest det
slutligen hamnat, förblef emellertid alltjämt en olöst gåta.
Det senare spörsmålet visade sig dock jämförelsevis lätt att
lösa. Antalet befintliga oljefärgsporträtt af Berzelius är ju
icke allt för stort. Vid anställande af efterforskningar å de
ställen, där dylika veterligen förvaras, vanns snart nog den
upplysningen, att det Berzeliusporträtt, som f. n. hänger i
Linköpings Stiftsbibliotek, bär signaturen »J. G. Sandberg
pinxt 1827» och således utan allt tvifvel är identiskt med
det här ifrågavarande. Äfven frågan, huru porträttet ham-
nat i Linköping, kunde nu utan svårighet besvaras. Det
visade sig nämligen, att detsamma år 1849 blifvit af änke-
friherrinnan Berzei.ius såsom gåfva öfverlämnadt till Linkö-
pings läroverk, där hennes make på sin tid gått i skola. De
med anledning häraf till henne från Linköping aflåtna tack-
sägelseskrifvelserna — tvenne sådana existera — äro daterade
i december månad sistnämnda år, så ock det anförande till
domkapitlets i Linköping protokoll, hvarigenom biskop Hedrén
tillkännager mottagandet af gåfvan.
Långt svårare visade sig däremot att följa porträttets
öden under åren 1836—1849 och med säkerhet afgöra, om,
när och huru detsamma kunnat öfvergå från Akademiens till
Berzelii eller eventuellt hans efterlämnade makas enskil-
da ägo.
Vetenskapsakademiens protokoll och öfriga handlingar
lämna i detta hänseende icke den minsta upplysning, och
just denna deras tystnad utgör i själfva verket ett talande
skäl för den uppfattningen, att en dylik öfverlåtelse aldrig
ägt rum utan att Berzelii arfvingar endast på grund af ett
missförstånd kommit att anse porträttet såsom sin tillhörighet,
med hvilken de följaktligen trott sig kunna förfoga efter
godtfinnande. Huru härvid i detalj tillgått, är naturligtvis
svårt, för att icke säga omöjligt, att efter så många års
förlopp på ett fullt tillfredsställande sätt utreda. Man måste
nöja sig med förmodanden och gissningar. En i och för sig
rätt sannohk förklaring är följande. Antagligen har por-
trättet kvarstannat på sin plats i Akademiens sessionssal ett
stycke in på 1840-talet. Genom nya porträttförvärf samt i
synnerhet sedan Akademien vid Berzelii 25-årsjubileum som
sekreterare erhållit ytterligare ett porträtt af denne, torde
emellertid brist på utrymme hafva yppats. Det är sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
