Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga 3. Till Kgl. Vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 65
Vidare det af öfverjägmästaren N. Sjöberg föreslagna området kring
Saddejaur (öfre änden), MåsJceJaur, Padjejaur och Skärfajaur i Piteå
lappmark, hvilket liksom föregående områden tillhör staten. National-
parkerna i Lappland böra dock icke få utgöra hinder för sådana flytt-
ningar, som möjligen för lai^parne äro af nöden.
I detta sammanhang torde äfven böra därom erinras, att akade-
mien på kommitterades förslag redan till k. maj:t ingått med under-
dånig anhållan, att Dalby hage och Knifsåsen i Skåne måtte såsom
nationalparker reserveras.
När kommitterade i öfrigt hänvisa till de i bilagan upptagna för-
slagen, vilja de uttryckligen betona, att äfven andra områden kunna
och böra ifrågasättas, ehuru kommitterade nu måst inskränka sig till
de förslag, som från olika håll inkommit. Ett och annat af dessa
hafva af kommitterade förordats, de öfriga äro att anse såsom förslag,
hvilka af vederbörande myndighet böra pröfvas. Det är tydligt, att
man vid afsöndring af områden till större eller mindre nationalparker
inom olika delar af landet bör söka att erhålla de för hvarje landsdel
karakteristiska skogar och öfriga växtsamhällen, landskapstyper och
ytformer så fullständigt representerade som möjligt, äfvensom att ujjp-
märksamheten måste särskildt riktas åt de skogar, bestånd eller en-
skilda träd af arter, som betinna sig vid gränsen af sitt naturliga ut-
bredningsområde. För förverkligande häraf vore det önskligt, för att
icke säga nödvändigt, att domänstyrelsen erhöUe bemyndigande att af
det årliga anslaget till inköp af mark för statens räkning få använda
något belopp för förvärfvande af smärre områden, som förtjäna att
skyddas. Andra kammarens första tillfälliga utskott vid riksdagen
1904 synes hafva tänkt sig något dylikt. Det heter i dess utlåtande
n:o 7. att »då staten pk de mest skilda ställen i vårt land äger större
eller mindre besittningar, kunde, menar utskottet, här och där någon
plats, där sällsynta djur eller växter trifvas, något egendomligt skogs-
bestånd, något vattenfall, någon säregen geologisk bildning och så
vidare fridlysas för åverkan. Här kunde naturen förunnas lefva sitt
ursprungliga lif, och hit kunde vetenskapsmannen eller turisten, hvar
och en för sina syften, vallfärda. Beträtfande lämpliga ställen för in-
rättandet af dylika »nationalparker», af hvilka staten redan nu är
ägare eller som densamma utan allt för stora kostnader kunde för-
skaffa sig äganderätt till, hänvisar utskottet till i detta ämne före-
fintlig litteratur.» Här talar utskottet följaktligen äfven om inköp af
till skydd lämpliga områden.
Att det skulle åligga skogsstatens tjänstemän att sörja för be-
vakandet af de reserverade områdena, större och mindre, torde utan
vidare kunna anses gifvet. Och kommitterade hålla före, att så borde
ske ej blott i fråga om skogar, utan äfven i fråga om andra områden,
som kunde förtjäna att skyddas. Det måste nämligen anses i högsta
grad önskvärdt, att äfven några torfmossar af olika slag där och hvar
blefve afsatta till skyddsområden. Antagligen finnas dylika redan i
tillräcklig mängd på statens mark, hvarföre det blott gäller att ut-
välja lämpliga sådana, något som lätt torde kunna ske genom den
forstliga försöksanstaltens botanister. Detsamma gäller om smärre
Ve.te.nskapsakadcmiens Årsbok, i. 1906. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
