Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sekreterarens årsberättelse för 1909—1910
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
tiska faktorerna utan här gäller det endast att skydda natu-
ren mot de förändringar, som inträda på grund af människans
eget ingripande. Markens uppodling, skogarnas afverkning,
torfmossarnas, mineraliernas och vattendragens användning i
industriens tjänst kunna inom kort så förändra ett lands ut-
seende och beskaffenhet att föga eller intet återstår af dess
ursprungliga natur. Det oaktadt kan det naturligtvis ej blifva
tal om, att i stort sedt lägga några hinder i vägen för använd-
ningen af våra naturtillgångar i odlingens eller industriens
tjänst. Naturskyddets syfte är endast att här och där i lan-
det afsöndra större eller mindre områden, inom hvilka natu-
ren, fullt ostörd af hvarje ingrepp från människans sida, kan
få utveckla sig i obunden frihet. Härigenom skall ock mången
växt- och djurform finna en fristad, i hvilken han kan åtnjuta
de yttre lifsvillkor, som för hans fortbestånd äro oundgäng-
ligen nödvändiga.
Genom den naturliga ängsmarkens uppodling ocli förvand-
ling till bördiga sädesfällt eller konstgjorda ängar fördrifvas
årligen talrika växt- och djurarter från stora områden af vårt
land och när en skogsmark afverkas, försvinner från den mar-
ken ej allenast den afverkade skogen utan äfven många djur
och växter, som i skogens skugga och fuktighet hade beting-
elserna för sin tillvaro. Äfven om en ny skog sedermera upp-
växer i den gamlas ställe, blir detta vanligen en skog af
annan beskaffenhet, en enligt alla konstens regler skött kul-
turskog, i hvilken förhållandena äro väsentligen olika dem,
som rådde i den ursprungliga naturskogen. I kulturskogen
äro alla träd nästan af samma ålder och afverkas så snart
de nått sin fulla mognad, men innan de blifvit öfvermogna
eller på något sätt börjat att taga skada. I urskogen finna
däremot äfven de hundratal djurformer, som äro bundna vid
förmultnande växtämnen, riklig näring och dit fly äfven
många växter, hvilka, liksom skogsfrun {Epi/pogum aphyllum),
endast i urskogens rika mylla och halfskymning finna tref-
nad och kunna utveckla sina blommor.
Hvad nu blifvit sagdt om våra skogar gäller i främsta
rummet barrskogarne, men kan äfven i många fall tillämpas
på löfträden. Att betrakta dessa hvart och ett för sig skulle
föra oss alldeles för långt. Vi inskränka oss därföre till att
säga några ord om det förnämsta af dem alla, eken. Eken
har, såsom fynden i våra torfmossar utvisa, funnits i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
