Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
en stjärtfena och i vissa fall äfven af en ryggfena. Äfven dessa
likheter äro dock blott skenbara. Hvalarnes hud är aldrig
försedd med fjäll af något slag och afviker till sin byggnad
äfven i andra afseenden helt och hållet från fiskarnes. Hva-
larnes fenor utgöras ej af en hud stödd af fenstrålar som hos
fiskarne, utan i hvalarnes bröstfenor träffas ett skelett, hvars
olika delar ha sin fulla motsvarighet i frambenen hos andra
däggdjur. Rygg- och stjärtfenan ha inga stödelement utan
utgöras af läderhudsbildningar och fettväfnad, hvarjämte
stjärtfenan är horisontal hos hvalarne o. s. v., sålunda allt-
igenom grundväsentliga skilj aktligheter. Och går man till
granskning af hvalarnes anatomiska byggnad i öfrigt, skall
man finna, att denna öfverensstämmer till sin allmänna grund-
plan med öfriga däggdjurs. Ehuru det sålunda ej kan råda
det ringaste tvifvel om, att hvalarne äro däggdjur, ha de dock
till följd af sitt lefnadssätt i vattnet ombildats i så hög grad,
att de intaga en utpräglad särställning inom denna klass.
Innan vi öfvergå till att mera i detalj påvisa några af de
viktigaste olikheterna mellan hvalarne och de typiska land-
däggdjuren, torde det dock vara lämpligt att taga en om också
blott hastig öfverblick öfver en del af de förstnämndas vikti-
gaste nutida former. Både med afseende på lefnadssätt och
kroppsbyggnad kunna hvalarne uppdelas i tvenne väl skilda
grupper, tandhvalar och bardhvalar. De förra äro, som nam-
net antyder, utrustade med tänder i större eller mindre antal
åtminstone i underkäken, men sakna däremot de för den andra
gruppen kännetecknande barderna, hvarom senare skall talas.
I samband med den olika munbeväpningen står det förhållandet
att tandlivalarne ha underkäkens hälfter framtill fast förenade
med en symfys, men bardhvalarne ha dem fria från hvarandra.
Tandhvalarne äro snabba och lifliga djur, som rastlöst
jaga sitt af fiskar, bläckfiskar och stundom af än större djur
bestående byte. Flera olika organisationstyper göra sig gäl-
lande inom denna grupp. De, som letva af fisk ha vanligen
mycket talrika tänder, men dessa äro likformiga och af enklaste
slag, i regel enspetsade och med en rot. De äro ordnade i öfver-
och underkäk så, att de gripa in emellan hvarandra, då käkarne
slutas. De förlängda käkarne med sina hvassa tänder bilda
på detta sätt ett utmärkt fångstredskap för kvarhållande äfven
af det halaste och slipprigaste byte. Hos dem, som lefva af
bläckfiskar, har tandsystemet däremot oftast undergått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
