Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 231
grönlandslival uppgår till omkring 25 å 30 tusen kronor.
Få torde alltså ha ett dyrbarare mungarnityr ! Bardernas
längd kan uppgå till 12—13 sällan 15 engelska fot eller omkring
360 —390 cm. Hela djurets längd är omkring 15 — 19 m.,
sällan 21 m. Hufvudet upptager en tredjedel häraf. Den
vanliga färgen är svart med underkäkspartierna hvitaktiga.
Grön] andshvalen är rent arktisk till sin förekomst.
I de tempererade delarne af Atlanten lefver nordkaparen
{B. glacialis) eller som den också kallas Biscaya-hvalen efter
dess forna talrika förekomst i Biscayabukten. Den var mycket
tidigt där föremål för fångst af baskerna och sedan af allt flera
folk, som förföljde den undan för undan allt längre mot norden
öfver hela dess utbredningsområde och detta med sådan in-
tensitet, att man hade alla skäl att tro den vara fullständigt
utrotad vid 1800-talets början. Då på grund af trytande
jaktföremål demia gren af livalfångsten upphörde, fanns dock
en mycket fåtalig stam kvar, som något ökats, så att man i
slutet af förra århundradet åter började få se nordkapare i
Nordatlanten. Med den tekniska fulländning, som hvalfång-
sten nu fått, är det dock föga hopp, att nordkaparens historia
skall bli särdeles lång, ty äfven den har djrrbara barder
förutom späckets värde. Nordkaparen är helsvart och har
proportionsvis mindre hufvud än Grönlandshvalen, det är
nämligen blott 25 — 28 procent af kroppslängden, som är
14—17 m. Mycket närbesläktade former finnas i södra,
Atlanten och i hafvet kring Japan.
Neohalcena marginata har man kallat en liten bardhval
som blott är omkrig 6 m. lång och är hemma i södra Stilla
oceanen. Den bildar en öfvergång mellan räthvalar och fen-
hvalar, ty den saknar strupfåror som de förra men har en liten
ryggfena som de senare. Denna hval säges vara en ovanligt
god dykare och den har ett större antal refben ( 1 7 par ) än nå-
gon annan hval. Refbenen äro också jämförelsevis grofva
men löst fästa.
Bland fenhvalarne finnes äfven i nutiden ett större antal
former än bland räthvalarne. I norra Atlanten finnes ej
mindre än 5 goda arter fördelade på två släkten. Det ena af
dessa (Balcenoptera) innesluter 4 arter, blåhvalen {B. muscuhis)
den längsta af alla kända arter, som blir 21 till omkring 26
m. och är mörkt blågrå med helsvarta barder; sillhvalen B.
physalus) 18 — 20 m., ofvan gråsvart under hvit, en del barder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
