Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 241
kindtänder ha tre rötter och tre spetsar, som äro mer eller
mindre väl utvecklade. Tändernas förenkling har sålunda ej
hunnit så särdeles långt hos Protocetus och creodontursprunget
är tydligen påvisbart, men de äkta kindtänderna äro rätt hop-
skjutna bakåt och förete tecken till en börjande reduktion. Hals-
kotorna äro visserligen korta, men fria och antyda en kraftig
och rörlig hals. Den andra halskotan (epistropheus) har
ungefär samma form som hos creodonterna och rofdjuren.
Bröstkotorna ha långa taggutskott och likna mera ett landt-
djurs^ än en hafsinvånares och 10 refben ha dubbel ledförbin-
delse. Af utomordentligt stort intresse är, att en kota an-
träffats, som af Fraas tolkats såsom en korskota (sacralkota)
och som genom sin byggnad antyder, att ett bäckenben varit
fäst vid den. Tyvärr finnes dock ej själfva bäckenet i behåll
liksom ej heller lemmarnes ben. Likaledes saknas svansen
men hela djurets längd från nosen till svansroten beräknas af
Fraas till ungefär 1,60 m. Till samma släkte räknar Fraas
äfven en annan, ursprungligen af Stromer beskrifven art
P. zitteli. Af denna sistnämnda träffades också en stenaf-
gjutning af näshålorna, som visade att denna form hade väl
utvecklade näsmusslor och alltså sannolikt ett godt luktorgan
såsom arf från de på land lefvande stamfäderna. Af samma
art har man äfven träffat svanskotor, så att man kunnat kon-
statera, att svansen var starkt byggd och fungerade som rörel-
seorgan.
Protocetus har, för så vidt man kan döma af de hittills
kända resterna, visserligen blifvit ett vattendjur men i öfrigt
ej aflägsnat sig så särdeles långt från creodonttypen. Nästa
kända länk i kedjan är den af Andrews ett par år senare be-
skrifna Prozeuglodon atrox, som anträffades i lager liggande öfver
Protocetus. Skallen af Prozeuglodon (fig. 3) öfverensstämmer
rätt nära med Protocetus. Af betydelse är dock, att näsöpp-
ningen flyttats mera bakåt och att näsbenen i samband här-
med blifvit kortare, men de äro ännu relativt långa. Nack-
kammen är fortfarande väl utvecklad och okbågen rätt kraftig.
Pannbenen bilda ett bredt tak öfver ögonhålorna. Tandupp-
sättningen är däremot något förändrad. Bakom de mycket
hvassa, koniska trenne framtänderna och den något större
hörntanden sitta fyra mellantänder och möjligen blott två äkta
^ Bl. a. genom den antikliniska anordningen.
Vetenshapsahademiens Årsbok. 8. 1910. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
