Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 253
med Squaloclon-tänder, därigenom att de äro hoptryckta
från sidorna och ha ett antal småspetsar mer eller mindre
tydligt utvecklade. Denna öfverensstämmelse blir desto mera
påtaglig, om man ihågkommer den stora reduktion af tänderna,
som ägt rum hos hvithvalen, i det att tandkronorna hålla på
att öfvergå till rudimentära organ. De äro nämligen helt
små, vanligen högst omkring 2 till 3 m. m. breda men ej
ens dubbelt så långa. Denna krona sitter som en vårta
på den starkt förtjockade roten, som alltjämt tillväxer och
framskjutes samt inom kort, sedan den lilla kronan bortnötts,
ensam bildar den fungerande tanden hos den vuxna hvithvalen
.
Häraf framgår, att det ej är förbundet med några svårigheter
att härleda en tanduppsättning sådan som hvithvalens direkt
från en Squalodontids blott genom att antaga den förra som
en produkt af en alltjämt fortgående reduktion af den senare.
Flera karaktärer hos hvithvalen såsom de fria hajskotorna,
saknaden af ryggfena, bröstfenornas korta och breda skapnad
o. s. v. tyder på en mera primitiv form, hvars direkta härled-
ning från någon af miocentidens hvalformer ej synes innebära
någon ologisk ansträngning af materialets beviskraft.
Bland de nu lef vande delfindjuren intager äfven tumlaren
och dess närmaste släktingar en ganska ursprunglig ställning,
såsom framgår däraf, att hjässbenen ännu äro något synliga
midt på kraniet, och tillika af tändernas hoptryckta form och
tillvaron af rester af ett hudpansar. För några få år sedan
hade Abel tillfälle att vid bearbetningen af ett fynd, som
gjorts af Andrussow i lager från mellersta miocentiden på
halfön Taman (Svarta hafvet), ådagalägga, att tumlaretypen
sträcker sig tillbaka ända till omnämnda skede af tertiärtiden.
De ifrågavarande fynden tillhörde nämligen ett släkte, som
af Abel kallades Paloeophoccena och som nära ansluter sig till
nutidens Neophocoena och Phoccena, ehuru det, som ju var
att vänta, företer en något ålderdomligare prägel. Hjässbenen
äro t. ex. mera synliga på kraniets öfversida och äfven mindre
öfvertäckta af fjällbenen j)å sidorna o. s. v. Äfven var Palceo-
pJioccena såsom anstår en ursprungligare form mindre och hade
en kroppslängd af blott en meter. ^ Några äldre fynd än dessa,
^ En annan ungefär lika liten »urtunilare» Protophoccena minima har
beskrifvits af Abel från öfre miocenlagren vid Antvverpen på främre delen
af ett kranium. Från öfre miocen i kraniet beskref Joh. Muller rester af
en med hudpansar försedd tumlarelik form Delphinopsis freyeri, som också
måhända hör till denna serie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
