Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyare iakttagelser öfver kometer, af Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
större afstånd från solen än t. ex. Merkurius. I den ytterligt
förtunnade kometatmosfären är förmodligen spelrum för me-
kaniska mikroprocesser, hvilka kunna alstra ljus.
Men det mest antagliga synes vara — enär gaseruptioner
inom kometens kärna synas utgöra källan till kometsvansar-
nas utbildning — att ljusutvecklingen inom kärnan till stör-
sta delen får tillskrifvas sådana eruptioner, framgågna ur
vakuoler, hvilkas höljen under inverkan af solvärmet genom
afdunstning förtäras. Huggins menar, att kometerna bestå
af fint fördelade kolpartiklar, hvilka äro mäktiga att upptaga
solenergien och småningom ernå en temperatur tillräcklig till
förgasning. Komans ljusutveckling kan näppeligen bero på
fosforescens, emedan detta fenomen tillkommer endast fasta
kroppar. Donati var den förste, som — år 1864 — under-
sökte kometljuset spektroskopiskt (å Tempel’s komet) och
fann det samma uppdela sig i tre ljusa strimmor i gult, grönt
och blått. Huggins visade på Winnecke’s komet af år 1868,
att de ljusa banden, belägna vid
;. = 563,5
516,6
472,3
(431,2) undantagsvis synligt
öfverensstämde med gnistspektrum, erhållet af kol i olivolja.
Det har påståtts, att dessa band i kometernas spektrum
hafva en olika karaktär mot kolvätenas spektrum. Dock sy-
nes denna uppfattning vara beroende däraf, att vid svaga
kometer nödvändigheten gör sig gällande att betydhgt öppna
spektroskopspringan, hvarigenom spektralbanden deformeras
och kunna komma att synas vara aftagande i intensitet äfven
åt den röda sidan, medan kolvätespektrums band äro skarpt
begränsade åt röda sidan och aftona åt den violetta sidan.
Men har man en ljusstark komet under observation och
springan göres tillräckligt smal, så är hkheten mellan spektra
slående, i det de tre hufvudbanden exakt öfverensstämma i
läge. intensitet och i det sätt och den grad, hvarpå de äro
afskuggade mot violett. I allmänhet synas i kometspektrum
blott tre band, nämligen kolvätets mellersta, men lios Coggia’s
ljusa komet af år 1874 visade sig fem band tillhörande kol-
vätet; dock kunde Huggins se blott tre.
Den första komet, hvars spektrum fotografiskt erhölls, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
