Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 594. Carl Gustaf Styffe (1817—1908), af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
olika bokafdelningarna var också vid hans afgång oerhörd
och att vidmakthålla någon verklig ordning var icke längre
möjligt.
En annan svårighet beredde personalen. Hans ordinarie
medhjälpare voro alla rätt gamla. En var tio år, en fyra år
äldre än han själf, en tredje endast ett år yngre och någon
omsättning skedde icke förrän under hans sista år. Ingen af
de ordinarie biträdena var någon modernt skolad biblioteks-
man, ingen utmärkte sig heller genom allmän lärdom, och
deras verksamhet var hufvudsakligen riktad på utlåningen.
Det är lätt för dem, som ha någon erfarenhet på motsvarande
områden, att inse, hvilken hämsko, som härigenom lades på
Styffes verksamhet som chef. Ville han ha någon förändring
genomförd, fick han gemenligen själf lägga hand vid verket,
och detta gällde äfven så enkla saker som omflyttningar inom
bokförrådet för beredande af bättre utrymme. Ofta nog var
han för uppgifter, som lågo utanför utlåningen, hänvisad till
de extra ordinarie amanuensernas hjälp och i valet af dylika
visade han ej sällan god blick.
Själf var han mera danad till forskare än till ämbetsman
och han lärer icke ha ägt förmågan att rätt fördela arbetet
mellan biträdena, att öfvervaka deras verksamhet och att
sammanhålla det hela; en livar fick tämligen sköta sig själf.
Icke heller torde han fäst tillräcklig vikt vid det verkliga
behofvet att bringa ordning i bokmassorna eller lyckades han
uppgöra och genomföra något system för grupperingen, men
svårigheterna härför voro på hans tid, såsom vi redan sett,
stora, kanske oöfvervinnehga.
Å andra sidan ägde han flera förutsättningar för att blifva
en god bibliotekarie, den utomordentliga arbetsförmågan och
plikttroheten, den stora beläsenheten och det vetenskapliga
intresset. Han vakade noga öfver att de böcker, som för det
dåvarande ringa anslaget kunde inköpas, blefvo af förstklassig
art. Det var en själffallen sak, att förvärfven på den histo-
riska afdelningen och på andra, som stodo denna nära, gjordes
med fin urskiljning, men hans intresse för historien kom
honom ingalunda att åsidosätta andra vetenskapers berät-
tigade kraf. Intresserade representanter för desamma funno
alltid hos honom ett villigt öra; de botaniska och zoologiska
afdelningarnas förökande på hans tid buro också vittne därom.
I allmänhet sökte han noga följa med tidskriftslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
