Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 603. Ernst Danielson (1866—1907)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910.
publicerad i Akademiens skrifter, utan hans arbeten göm-
mas uteslutande inom den elektrotekniska fackpressen, lik-
som Danielson’s hela verksamhet faller inom detta viktiga
område.
Närmast hade väl på grund af Danielson’s framstående
arbeten på det elektrotekniska området hans plats varit i
Akademiens nionde klass, för de tekniska vetenskaperna. Då
några, och bland dem en af de allra mest framstående med-
lemmarna af Akademiens tredje klass enade sig om att fö-
reslå hans inval i denna klass var det gifvetvis icke på
grund af Danielson’s obestridligen mycket stora förtjänster
om den svenska elektrotekniken, utan på grund af att de
ansågo att bland hans teoretiska arbeten funnos sådana som
ägde betydelse icke blott i elektrotekniskt utan äfven i rent
fysikahskt hänseende.
Af dessa af Danielson offentliggjorda arbeten vilja vi
här i det följande gifva en kortfattad framställning, i tro att
det bästa äreminne åt en förtjänt man reses af det verk som
är bestämdt att öfverlefva honom. Som de yttre konturerna
af hans lif, så vidt det är kändt för den oinvigde, icke bju-
der på några öfverraskande äfventyr eller starka växlingar,
skola vi finna en ersättning i att följa den outtröttlige arbe-
taren i utvecklingen af hans lifsverk.
Redan i sin första uppsats, publicerad på amerikansk
botten 1 The Electrical World, 5 mars 1892, visar Danielson
en kritisk skärpa, tämligen ovanlig hos en praktisk ingeniör
af svensk skola.
Redan länge hade det varit bekant att den själfinduktion,
som nödvändigtvis finnes i en wattmeters potentialvindlingar,
om instrumentet användes för växelström, åstadkommer ett
fel som understundom kan bli så stort att en korrektion blir
nödvändig. De bästa wattmetrar af modern konstruktion ha
i regeln en så liten tidsfaktor för potentialströmkretsen att
ingen korrektion behöfver anbringas, ej ens då fasförskjut-
ningen i hufvudströmmen är stor. Men vid instrument sådana
de användas i fabrikernas försöksrum är en korrektion
nödvändig. Detta problem har sysselsatt Danielson i flera
uppsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
