Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 603. Ernst Danielson (1866—1907)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 331
Trefassystemet var sedan länge uppfunnet till sin teore-
tiska grundtanke af italienaren Ferraris, men denne hade
gjort en felräkning och förväxlat verkningsgraden vid högsta
belastning med högsta verkningsgraden, hvarför han trodde
att systemet icke hade någon praktisk betydelse, och det
dröjde innan detta påvisades.
Den som härför gjorde mest var kanske Dolivo-Dobro-
VOLSKY, 1890—1891; men som svensk uppfinnare af trefas-
systemet räknas Jonas Wenström, konstruktör hos Allmänna
Svenska Elektriska Aktiebolaget. Sedermera, år 1891, kom
den stora kraftöfverföringen på linien Laufen—Frankfurt, af
175 kilometers längd, som utfördes af Allgemeine Elektrici-
täts-Gesellschaft i Berlin.
Med kännedom om Jonas Wenström’s uppfinningar inom
trefassystemet hade Danielson 1890 rest till Förenta staterna,
och under sin nära tvååriga vistelse därstädes hade han
tillfälle att stadga sina åsikter om dess stora praktiska be-
tydelse. Vid sin återkomst från Amerika ägnade sig Danielson
i främsta rummet åt utarbetandet af en praktiskt användbar
trefasmotor.
Inom kort var den första färdig och befunnen fullt mot-
svara på densamma ställda förväntningar. På basis af försök,
anställda med denna motor, utbildade sedan Danielson ytter-
ligare sin teori samt uppgjorde i samband därmed förslag till
användande af trefassystemet till elektrisk kraftöfverföring
i stor skala. Den anläggning, som först kom till utförande,
var den allmänt bekanta kraftöfverföringen från Hellsjön till
Grängesberg, hvilken genom sitt lyckade resultat banade
vägen och omedelbart följdes af liknande anläggningar vid
Hofors, Boxholm, med flera platser.
Grängesbergs gruffält, ett af de största i Sverige, hade
sedan gammalt användt direkt vattenkraft för betjänandet af
konster och spel, det vill säga för vatten- och malmuppford-
ring. Under senare tider hade emellertid det vatten som kunnat
levereras af på platsen befintliga dammsjöar blifvit otillräckligt
på grund af den raskt tilltagande brytningen. Ångmaskiner
af olika slag, fasta och transportabla hade därför efter hand
måst användas. Emellertid hade man tröttnat på ångma-
skinerna och sett sig om efter något att ersätta dem med.
Den elektriska kraftöfverföringen hade länge varit på tal,
men svårigheten legat i att finna ett lämpligt vattenfall att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
