Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 604. Fredrik Wilhelm Christian Areschoug (1830—1908), af Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
Hade man öfvervunnit den nämnda svårigheten, så voro
Areschougs föreläsningar värdefulla i högre grad än flerta-
let professorers. Han gaf sina lärjungar en omsorgsfullt
planerad, med fakta rikt illustrerad vägledning till förstå-
ende af de vetenskapliga problemen. Man hade alltid intryc-
ket af, att Areschoug noggrant utarbetat sina föredrag
och i regeln följde han ock koncept, men ännu under de
sista åren af sin professorstid föll han icke för frestelsen att
»vända på fjärdingen», då de gamla kurserna skulle serve-
ras för en ny studentgeneration, utan in i det sista sökte
han hålla sina kurser au niveau med forskningens utveckling.
Själf skötte han de fytotomiska öfningarne för fil. lic.
examen, medan docent Bengt Jönsson förutom de fysiolo-
giska öfningarna handledde den lägre fytotomiska kursen.
Utöfver den regelrätta akademiska undervisningen kom
Areschoug äfven gärna i mera personlig kontakt med sina
lärjungar. Med stor älskvärdhet ställde han alltid sitt rik-
haltiga bibliotek med dess stora separatsamling till förfogande,
då så behöfdes. Vid sammanträdena i Lunds botaniska före-
ning, som Areschoug stiftat 1858, utvecklade sig alltid ett
tvångsfritt umgänge mellan Areschoug och studenterna,
icke minst under det ansträngande växtbytet under höst-
terminerna. Men eljest var nog en hälsosam respekt, för att
icke rent af säga bäfvan, den känsla, som intog den unge —
och äfven den äldre — studentens hjärta inför den myndige
och icke så litet fordrande professorn, i all synnerhet om
det nalkades tentamenstider.
På tal om föreningar må erinras därom, att Areschoug
var en af stiftarne af Skånska Trädgårdsföreningen (1876),
en förening, som alltjämt lefver med friskt lif.
Som ledamot af fakultet och konsistorium var Areschoug
en mycket verksam akademiker, som med kraft och efter-
tryck visste att säga ifrån, hvar han ville, att skåpet skulle
stå. En af hans forna kolleger skrifver på tal härom till
mig: »Jag kan intyga, att Areschoug var en besvärlig herre
i fakulteten, ifall dekanus begick något formfel.» Då det en
gång var på tal att omdana konsistoriet, yttrade Are-
schoug: »I konsistoriet sitter man gärna för att ha makten.
Det behöfver man, min själ, icke få någon särskild betalning
för. » Bakom denna maktlystnad och sega ihärdighet i replik-
föringen låg dock alltid som grundmotiv en objektiv mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
