Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona, och dess samband med meteorjärnsfallet på samma plats, af Hj. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.
första noggrannare undersökningen af de förhållanden, som
stodo i samband med järnets förekomst, hvilken företogs år
1892 af den amerikanske geologen G. K. Gilbert vid U. S.
Geological Survey, hölls denna förklaring i sikte. Denne
framstående geolog uttalar nämligen såsom sin åsikt, att kra-
tern bildats antingen genom nedfallandet af en kosmisk kropp
eller genom explosion af underjordiska ångor, d. v. s. en s. k.
explosionskrater; och ehuru han ansåg, att skälen för det
förra bildningssättet voro de starkaste, så ville han likväl ej
antaga en sådan förklaring, så länge en tolkning af kratern
såsom ett terrestriskt fenomen vore möjlig.^
S. k. explosionskratrar utgöra ett sedan länge kändt geo-
logiskt fenomen och i själfva verket förete de stora likheter
med Canyon Diablo-kratern. Det anses, att de framkallas,
då en glödande lavamassa kommer så nära jordytan, att den
förorsakar explosiva fenomen, utan att någon lava fram-
tränger till jordytan. Man har sig bekant flera sådana fall,
då tillfälligtvis häftiga explosioner af vulkanisk natur upp-
trädde, utan att någon lava blifvit synbar. Detta förekom-
mer såväl i gamla vulkaniska formationer som ock i regioner
bestående uteslutande af sedimentära lager och förklaras på
det sätt, att lava uppstigit så nära jordytan, att den kom-
mer i beröring med nedträngande ytvatten, hvarvid en häf-
tig utveckling af vattenånga försiggår, som framkallar en
explosion.
Ett sådant fall känner man från nyaste tid.^ Vid Bandai-
San i Japan inträffade 1888 en våldsam explosion, som blåste
bort större delen af ena sidan af en gammal vulkan, som ej
haft något utbrott på åtminstone 1000 år. Mängden af det
uppkastade materialet och explosionens våldsamhet var sådan,
att luften för ett ögonblick fylldes med aska och uppkastade
stenar. Ett stort område blef ödelagdt och många människo-
lif spillda. Hela eruptionsförloppet inskränkte sig till en enda
explosion; efter några timmar hade molnen af aska skingrats
och fenomenet var slut. En undersökning ådagalade intet
tecken till flytande lava.
Såsom exempel på sådana explosionskratrar, bildade i för-
historisk tid, anföras vanligen de s. k. Maare i Eifel, som
’
G. K. Gilbert. 13th Ann. U. S. Geol. Snrv. Rep., Part I, s. 98 och
14th Ann. U. S. Geol. Snrv. Rep. Part 1, A 187 ; äfvenledes i Presidential
Address, Geol. Soc. of Washington, 1896 och Science, Vol. 3, s- 1, 1896.
’^
Chamberlain and Salisbury, Geology, Vol. 1, s. 569, 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
