Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona, och dess samband med meteorjärnsfallet på samma plats, af Hj. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911.
stensfall i Allegan, Michigan 1899, att en sten vägande 70
skålpund nedträngde 18 tum djupt i sandig mark och öfver-
ensstämmande härmed är berättelsen om den sten, som föll
1492 i Enslsheim i Tyskland, hvilken med en vikt af 260 skål-
pund berattas hafva nedträngt 5 fot i marken. Fallhastig-
heten och nedträngningsförmågan hos de båda sistnämnda
meteoriterna torde ungefär kunna jämnställas med den hos
projektiler af motsvarande vikt.
Den största nedträngningsförmåga, som är känd från något
direkt iakttaget meteorfall, är den, som är förbunden med
knyahinyameteoriten,hvilket fall beskrifvitsafHAiDiNGERl866.
En sten på 660 skålpunds vikt nedträngde icke mindre än
11 fot i jorden, d. v. s. tre eller fyra gånger dess diameter,
hvilket var så mycket mera anmärkningsvärdt, som den träf-
fade jordytan under en sned vinkel af c:a 27° från lodhnjen.
Fördjupningen visade sig nästan regelbundet kraterlik och
stycken af jordmassan kastades upp ur hålet och spriddes
ända till 50 m. från fallplatsen. Stenen befanns vara sönder-
bruten i tre stycken, och jorden under anslagsplatsen var
sammanpressad till en bergarts hårdhet. I detta fall kunna
vi således konstatera åtskilliga analogier med den meteoriska
kratern i Arizona. Den järnmeteorit, som föll vid Agram år
1751 med en vikt af cirka 100 skålpund, gräfde sig ned till
ett djup af 15 fot. A andra sidan har man iakttagit ännu
mycket tyngre meteoriska massor, hvilka, så vidt man kunnat
finna, icke utöfvat någon genomträngande inverkan på sitt
underlag. Cape York-järnet, som väger omkring 37 Va ton,
och som hemfördes af nordpolsfararen Peary, befanns lig-
gande på en bädd af granit- och gneisblock utan att hafva
nedträngt i densamma. Detsamma synes äfven vara fallet
med andra större meteorjärnmassor, hvilkas fall man icke be-
vittnat, såsom Williamettjärnet, vägande c:a 15,6 ton, och
Bacubiritojärnet, hvars vikt uppgifves till 20 ton. Om dessa
hade haft formen af runda kulor och rört sig med en hastig-
het af c:a 600 m. i sekunden, så skulle man hafva väntat,
såsom ofvan anfördes, att de hade äfven i ett material så
pass hårdt som sandsten, gräft sig ner till ett djup af två
diametrar och där brustit i stycken. I fråga om Bacubirito-
och Williamette-meteoriterna träffade de en mjuk mark och
gräfde sig ändå ej ner mer än en diameter. Alla de öfriga
stora mexikanska järnblocken hafva blifvit bortförda från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
