Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona, och dess samband med meteorjärnsfallet på samma plats, af Hj. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. m^^
Sedermera har det visats, att radiationspunkterna för de
mindre stjärnfall, som förekomma den 20—21 april och den
27—28 november likaledes öfverensstämma med kända komet-
banor.
Det är påtagligt, att detta icke kan bero på en tillfällig-
het, utan att kometerna och meteoritsvärmarna måste vara
intimt förbundna med hvarandra.
Synnerligen belysande i detta afseende är förhållandet
med Bielas komet. Denna, som är känd sedan 1772 med en om-
loppstid af 6,6 år, visade sig vid sin återkomst 1845 vara
delad i två kometer, rörande sig i samma bana. Sedan 1852
äro dessa försvunna och ersatta af en meteoritsvärm, de s. k.
Androraediderna, genom hvilken jorden passerar den 27 —28
november. Under jordens passage genom Andromediderna den
27 nov. 1885 nedföll och tillvaratogs vid Mazapil i Mexico ett
järnblock af 4, i kg. vikt, hvilket således härstammar från en känd,
ursprungligen vårt solsystem icke tillhörig himlakropp, nämligen
Bielas komet}
Medan Schiaparelli ansåg, att kometerna och de dem
åtföljande meteoritsvärmarna hade ett gemensamt ursprung,
så gick Tait 1869 ännu ett steg längre, i det han ville be-
trakta meteoritsvärmen och kometen såsom identiska; han
sökte visa, att många af kometkärnornas egenskaper kunna
förklaras, om man betraktar dem såsom svärmar af meteori-
ter. Så betraktas de äfven af Pickering: han anser att ko-
metkärnan består af ett antal större meteoriter omgifna af
mindre dylika. Om kometen hör till de synliga, d. v. s. till
de själflysande, är hvarje meteorit omgifven af sin atmosfär.
De ej själflysande kometerna, som endast lysa genom reflek-
teradt solljus, äro indentiska med meteoritsvärmar, d. v. s.
de isolerade meteoriterna finnas kvar men utan atmosfäriskt
hölje.
Om man på en världskarta utmärker fallplatserna för alla
hittills funna sten- och järnmeteoriter, så framstår ett egen-
domligt förhållande i fråga om sten- och järnmeteoriternas
fördelning på jordytan. Det visar sig nämligen, att stenme-
teoriterna äro talrikast på östra hemisfären, järnmeteoriterna
däremot på västra. Inom ett område, som hufvudsakligen
omfattar Europa och Indien, kände man år 1904, då Farring-
* W. E. HiDDEN: On the Mazapil Meteoric-ii-on, which fell November
27:de 1885. American journal of Science, Vol. 133, s. 221, 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
