Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta tolkat allmän ſaknad, har hon dock på olika ſätt känt ſin egen. Ofta har äfven ſmikret aftvungit henne Lof-qväden, ſom framtiden återkallat; och dereſt miſtningen någon gång varit ſanſkyldig, har hon ſällan vid foten af konungaſtolen fått fälla ſina tårar. Hvad uppå denna dagen förevigar Academien är at med rena och flödande känſlor inför Kongl. Maj:t ſjelf betyga en ſorg, ſom til ſin art äfven icke afſtämmer ifrån Konunga-huſets egen; då hon nu uti ſit och Svenſka Vitterhetens namn begår åminnelſen af en huld Mor.
Med detta ordet vore ock utſagt hvad Academien innerligen känner, hvad hon gerna uttrycka ville: och framtiden, til hvars åſyn Academien upträder, har allaredan helgat deſſa känſlor. Framtiden har ock til ſeklers längd antecknat Academiens Stiftarinna, och ſig til fullo åtagit et verk, ſom Academien väl på det ömaſte åligger, men af des begängelſer allena icke åſtadkommas kan.
Vore ſorg, vore afſaknad det enda, hvarmed detta verk fullbordades, vågade jag täfla om det rum, der jag nu uti underdånig åtlydnad endast bör ſöka min ära. Min oſkicklighet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
