Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Drottningens i ſå måtto fälde egna omdöme om lyckſaligheten af ſit höga äktenſkap leder oſs ock naturligen in uppå en af Hennes Maj:ts mäſt lyſande dygder. Denna dygden är den hvarmed hon allena vunnit ſin bepriſade ſällhet: den, hvars äfven ſå dyrbara ſom oſvikliga belöning denna ſällheten juſt är. At med förtjuſning känna ſig vara lycklig Maka, hvad annat beviſar väl det, än at man ſin lycka förtjent? Et lekande och af känſlor lättrördt hjerta förnöjer väl den til en tid, med hvilken det har at dela lifvets plågor och nöjen; men känſlor allena och deras behag ligga inom trångare krets, än den naturen i allmänhet gifvit menniſkors dagar. Vore då icke Furſtar lika ſå olycklige ſom andra, dereſt med all den härlighet ſom dem omger, äktenſkapet icke hyſte en dråpligare ſkatt förvarad uti högaktade ſjälars aktning för hvarandra: uti deras öma vård, ej mindre om hvad et gemenſamt anſeende hos ſamtid och efterverld, än hvad deras öfriga välſtånd beträffar: uti deras oſparda bemödande at med ſamvetets vitsord under detta lifvets mångfaldiga ſkiften ända intil grafvens brädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
