Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvetydigheter ſkulle blottſtällas, ju mera ryſte Hennes Maj:t at vidtaga hvad med en oblid möjlighet icke aldeles åtſkildt var. Drottningen lemnade den ſinnesſtyrka ſit värde, ſom väpnad med förnuftets köld, under lockande tal och leende upſyn med giftet i handen går at aldraminſt uptända en plågoſam ſjukdom i de ſpäda varelſers ådror, hvilka naturens röſt kallar til vår famn, ſåſom deras ſäkraſte friſtad för åkommor och nöd. Med et til efterfölgd häraf aldeles oſkickligt hjertelag, hade ock Hennes Maj:t altid yrkat koppympningens upſkof intil des unga Kong. Huſet hade uphunnit den ålder, at föreſtällning af nytta och påfölgder verkade frivilligt val. Riksdag var nu åter utlyſt, men på en ort, der trängſel föreſtod för ſjelfva Kongl. Familien, ibland ſkockar af folk ifrån alla rikets gränſor ſammanſlutne til en liten krets. Här var då ingen ſtund at förlora. Koppympningen börjades och fick ſnart den glada utgång för hvilken Himmelen icke nog lofvas kunde. Under afbidandet hade dock Hennes Maj:t til fullo ſmakat den ſinnes-våndan at ſe flera ſig lika kära lif ligga på en gång likaſom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
