Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mattande uphoſtning. Krafterne förſvunno, och i mon deraf minſkade äfven de botemedel i verkſamhet, ſom med berömda Läkares otröttade omtanka nyttjades.
Ho ryste icke redan vid blotta åtankan af den miſtning, hvars afſtånd et ſvekſamt hopp gerna förlängde, ju oerſättligare den var? Hennes Maj:t, ſjelf den första at inſe ſlutet at ſina dagar, viſade ljuſligen huru obeſegrad af fruktan en ädel ſjäl med Himmelens biſtånd vara kan i de ögnablick, hvilka naturen ſig ſjelf lemnad aldrig utan bäfvan afvaktar. Med ſaktmod och oförfärenhet hade Drottningen ſjelf tidigt förekommit ſina Läkare om hvad hon trodde ſig föreſtå, när Läkaren ofta behöfver mycken granlagenhet at äfven i det ſenaſte derom underrätta den ſjuka.
Men hvad Hennes Maj:t i ſå måtto ſig ſjelf litet fördölgde, deröfver var det förnämligaſt ſom Hennes Maj:t önſkade at kunna tidigt tröſta de höga Perſoner, ſom af detta dunderſlag hotades. Förſakelſe af egna känſlor hade i alla tider varit Hennes Maj:t lätt, då blodsband och vänſkap ſå kräfde. Märkeligen voro dock Hennes Maj:ts ytterſta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
