Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrades emot ovärdiga perſoner, ville uti bemötningsſättet framſtälla ſå ſmickrande öfvertygelſe. Icke mindre uppenbarligen teknade ſig ock en oſkrymtad och ren ſjäl i alla des öfriga rörelſer. Hvad på bekoſtnad af känſlors ſanfärdiga halt borde antingen förändradt eller oyppadt blifva, ſådant anſåg Hennes Maj:t för en hjelpreda ojemkelig ej mindre til des höga börd, än tankſätt. "Jag är ſkyldig at lemna, ſade Drottningen, hvad trängſel, afſigter och förlägenhet måſte tilgripa i en lägre krets: min öfvertygelſe tåler at rättas, aldrig at döljas". Hennes Maj:ts dageliga lefnad gaf oförändrade prof af ordning och arbetſamhet. Tidsfördrif innebära behof at förlora hvad menniſkan dyrbaraſt äger: hvad Drottningen öfver alt värderade. Umgänget var Hennes Maj:ts hvila; och om nöjen ſkulle ſmakas, borde et ſkick dem påklädas, at lemna hvarken förſtånd eller hjerta aldeles ſyſlolöſt. Ifrån denna ſynpunkt allena var det ſom ſkådeſpel kunde behaga Hennes Maj:t. Drottningen fant i dem en väg til hyfſning, belefvenhet och fria konſter; altid uplyſt i omdömen, och aktning för Svenſka folket trodde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
