Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider oſkiljaktigt ifrån menſkligheten. Himmelen tilkomme det ock derföre allena at öfverſe med det jordiſka; menniſkan at aldrig stadna i ſin fart til det fullkomliga: at i denna vägen anſe alt
för ogjordt, ſå länge ännu något återſtår at uphinna. Huru ofta önſkade Hennes Maj:t icke at den ſidvördnad för ſeder, ſom icke altid af grofva lagbrott åtföljes, och hvars enda domſtol menniſkors
aktning är, äfven funne vid et i ſig ſjelft ſå fruktansvärdt domſäte en med des art enlig beſtraffning ? Tankan var at alla ſamqväm deruti enhälligt ſkulle inſtämma, at ifrån ſin gemenſkap afhålla den fräcke, ſom mera brottſlig än ſakfäld med ſin närvaro qväljer menniſkans umgänge, fläckar den oſkuld, hvaraf han omgifves, och oförſynt framlefver et ſkadligt efterdöme af hvad
aldrig ſynas bör: at nemligen det goda ſtrafflöſt kan underlåtas, blott uppenbara miſsdåd icke begås. Olyckligt det tidehvarf, jag ſäger icke der denna fullkomlighet ſaknades, men der utan
ringaſte känſla af alt det höga, ſom åtrån derefter innebär, man endaſt uppehölle ſig vid ſvårigheterna at få henne upnådd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
