Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Sveriges fordna Öſterländſka handel af Gudmund Adlerbeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur Svenſk jord, äro de anledningar, ſom våre äldre mynt-forſkare nyttjat, at uprätta längden af fäderneslandets penningar, före nyſsnämde Konungs tid. Våre äldſte och påliteligaſte häfdateknare, vitna ingenſtädes uttryckeligen, at mynt blifvit hos oſs ſlagna. Tvärtom omtalas penningar af hårdt och fint ſilfver, ſåſom något märkvärdigt och ovanligt, til exempel de, hvilke Harald Hårdråde ſkänkte Steigar Thor, och hvilke, lika med all denna Konungs förmögenhet, ofelbart voro utländſke, hvarom är talt tilförne. Rikedomar och ägodelar heta merendels fä, och beſkrifvas ſåſom beſtående i guld, ſilfver och dyrbara ſmycken. At arm-ringar af guld och ſilfver fordom varit nyttjade, är otvifvelaktigt; men troligt at desſa ſmycken oftare tjent ſåſom omyntade penningar i handel och vandel, än blott til prydnad. Af Sagorna finner man derföre, at ſlike ringar varit burne under råckärmarne och ſåledes ſnarare på armen gömde och förvarade, än ſom ſmycken brukade. När Asmund Kämpabane updrog råckärmarne, voro händerna belagda med guldringar. Likaledes ſäges i Wilkina-ſagan, at när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
