Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Den ogrundade beſkyllning ſom göres Götherne at hafva förſtört den Romerſka Vitterheten af Carl Johan Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog ſent kände ånger, men evigtvarande oära.
Den anmärkning, ſom til dygdens, vishetens och vitterhetens förtryck, vid et ſådant ſamband äger rum, och af hela ſeklers häfder alt för mycket befäſtas, låter jag gerna få begrafvas i ohyggelighetens gömmor, under vårt af uplyſt menſklighet tålamodiga tidehvarf. Socrates dog och lemnade ſina Lärjungar Iſocrates och Plato: den förre, något äldre, ville förſvara ſin vördade vän och föregångare, men var förſigtig nog, at låta ſit berömliga upſåt falla för vänners afrådande. Ibland Platos lärjungar får jag åter i ſynnerhet anmärka Demoſthenes, Euclides af Megara och Ariſtoteles.
Den förſtnämdes ära i vitterhetsvägen är ſå känd, at alla blomſter äro onödiga, til vidare prydnad af hans lagerkrants. Den andre eller Euclides af Megara, ſom noga bör åtſkiljas ifrån den yngre, hvilken uti mathematiſka ſanningars updagande gjort ſit namn odödeligt, hemtade väl af ſin Läromäſtare des vittra föredragnings-ſätt, men nytjade detſamma blott til utöfande af galla och bitterhet, likafom flere hos oſs, hvilke ännu äro i friſkt minne, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
