Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Den ogrundade beſkyllning ſom göres Götherne at hafva förſtört den Romerſka Vitterheten af Carl Johan Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna öfverſättning liknar dock aldeles icke det Göthiſka urqvädet: det är ſå nätt och ſå bundet, at det, likaſom de fleſte dylike, uti vår nu brukeliga Svenſka, icke ännu kunnat omklädas eller härmas; och jag blyges icke at i detta fall uppenbart bekänna mit ſnilles oöfvervinneliga ſvaghet.
Våre gamles Skalda, icke okänd i denna Kongl. Academien, framlägger en verskonſt, ſom väl är både vacker och ganſka regelbunden, men vida ſkild ifrån alla andra; och ſkulle rimſluten få räknas til barbariets foſter, ſom de ock verkeligen äro i Latinſka ſpråket, ſamt vågar jag ej heller anſe Rimkrönikan med flere för vitterhets-ſtycken; men de leda viſst icke ſit urſprung ifrån Norrlanden, ty de funnos icke här, förr än uti ellofte århundrade.
Fornåldrens nätt- och ſinrikhet uti hiſtoriſka berättelſer viſar ſig ock uti de fleſte af våra ſagor och fråſägner, ſamt i ſynnerhet uti Sturleſons Heims Kringla, långt efter ſedan Livier, Cornelier, Salluſtier och Taciter voro oſynlige i Grekeland och Italien.
Om en Plutarchus lefvat och dem läſt, ſkulle han icke haft ſvårt at emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
