Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Anders Johan von Höpkens Tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes Maj:t ägde den ſtyrkan uti ſin ſjäl, at ingen vedervärdighet kunde nedertrycka denſamma. Hon fant inom ſig et lugn och en ledighet, ſom utvärtes tilfälligheter ej kunde ſtöra. Ingen ting undſlapp hennes upmärkſamhet: vitterhet, hiſtorie, vetenſkaper: naturens underverk, hvaraf hon efterlemnat anſenliga och dyrbara ſamlingar. Denna delen hörer oſs egenteligen til på detta rummet at omtala, och ifrån hennes brinnande hug för dylika idrotter, uprinner denna Academiens inſtiktelſe, förenad med den vördnad för hennes minne, ſom tiderne icke förmå utplåna. Ty hvad lyckan tilſkyndar är vanſkelighet underkastadt och förgås, ſnillets foſter åter blifva evärdelige. Mig tyckes på detta ſtället ſe Drottningens hamn, viſa oſs på hennes ſtora Sons efterdömen, på hans stora ſnille, på hans outtrötteliga förſorg om bokeliga yrken, och likaſom förmana oſs, at underhjelpa et verk hon ſtiftat och en ſonlig kärlek för hennes åtanka återkallat til ſit förſta väſende, til et nytt lif och til en varaktig ſtadga.
Jag för min del kan icke betyga en ſtörre tilgifvenhet för denna Academien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
