Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( log )•
och fri verkfamhet, kan och bor den Epifka
handlingen icke vara: ingen del deraf är f]eif i affe.
ende på ett högre, ännu mindre är det hela,
uppfattadt ifrån defs ändliga fida , annat an en
hän-delfe eller en kädja af händelfer. Deruti beftår
defs egentliga lkillnäd ifrån den tragilka
handlingen, fom med rätta tillägnar fig egenfkapen af
handling i fträngafte bemärkelfe. Sammanhölls
ru denna kädja af ingen högfta länk innom fig
f]eif; delade naturen och friheten och llumpen
och Gudarne förmågan att befiämma icke blott
handlingarnes utgång utan äfven deras början och
hela fkick: band händelfen charaktererne,
åt-minlione få mycket fom defse händelfen: grep
Ikalden med godtyckets tillfällighet in i fabeln,
och flöt han med famma frihet: var, fom
Herder /) fager, langen evig, men fkaldens timma
kort och hans röfl tröttnande: få följer af allt
detta onekligen, att Epopéen hvarken kunde
hafva en Dramatifk organifation eller tillåta en
artificiell invekling och upplösning. Den
invek-ling och upplösning, fom i Epifka dikten ägde
rum, var ej total, ej genomgripande: utgick
i-från ingen gifven punkt och gick till ingen
få-dan tillbaka: tvärtom den var f]eif mångfaldig,
beräknad närmafl för ögonblicket, befiändigt ny
och förändrad. Sången hade en gräns för
åfkådligheten af de gefialter den lör ögat
framkallade; men för örat, fom hörde ljuden och aldrig
trött-
l) Anfichten der klafs. Æherth. p. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
