Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 130 ) •
ägde i djupet af litt anlag den ftränga verklighet,
fom tragediens väfende fordrar, och visferligen
aldrig, utan till fin (kada, eftergifvit?
Defla äro den gamla Grtkifka Tragediens
hufvudpunkter: frihet och öde; fådan deras
dra-matifka betydelfe hvar för fig betraktade; fådant
deras allmänna förhållande till hvarandra.
Betraktadt ifrån den förra lidan är defs ämne en
handling: ifrån den lednare en händelfe: ifrån
dem båda fammantagne, en fammanfättning af
handling och händelfe, fom man i högre och
e-gentligen dramatifk bemärkelfe äfven kallat
handling. I den Epilka dikten voro båda upplöfta i
hvarandra , och det öfvervägande i fynbarhet och
interefie var händellen : ty friheten utgjorde fjelf
defs beftåndsdel: i den Tiagiika äro de genom
mot-fattfen åtlkillda ifrån hvarandra, och handlingen
är åtminllone för intereffet det öfvervägande: ty
ödet är defs anledning och icke defs orfak: det
fria deltagandet kan icke halva annat föremål än
friheten. I den Epifka dikten var fåledes
handlingen för händelfens ikull: i den Tragifka
hän-delf n för handlingens. Detta ändrade
förhållande gaf den fednare behof och möjlighet af en
fträngare enhet, än den lörra kunde eller ville
äga : ty all handling har i lin ftränga betydelfe
redan innom fig fjelf en medelpunkt, hvarifrån
alla defs délai utflyta, och hvartill alla efter fin
förvekling flyta tillbaka: och handlingens
mot-fatts, det nödvändiga, fick i fjelf va fin riktning
mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
