Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 238 )
ftäldt ni i fst roende till de förlök fom blifvit
gjorda att fkingra töcknet kring Sveriges häfder än*
da till elfte feklet, förfök till hvilka man äfven
hämtat hjelp af underftuckna handlingar, fpridet
han en få mycket ljufare daö’ öfver den verkan
Fäderneslandets federmera inträffade öden ägt pä
defs fpråk, hvilket lör hvarje tidehvarf, likfom
varit cn fpegel af defs politilka l?ige.
Viiterhets-Akademien fick icke emottaga fin
nya Ledamot förrän året fedan han der blifvit
invald (den 2 i Januar. 1787). Det tal han då
höll, var ock näfian att anfe loin en fortlattning
af hans tillförne yppade tvifvelsmål om pålitlig»
heten al flera källor för Sveriges gamla hifioria.
Med en granlkares mifstänkfamhet underfökte han
Taciti berömda afhandling de moribus
Germano-rurn , och uppgaf lina anledningar att hänföra den
till en fednare författare. Ej mindre
betänkligheter anförde han emot Adami Bremenfis,
Rim-berti och Saxos (krilter.
Denna afhandling har olyckligtvis aldrig
blifvit till tryckning afiemnad. Men da älven den
ådagalägger Nordins nit att från H.llorien utmön»
fira allt hvad icke pä oförneklig auktoritet
fyn-tes grundadt, torde här vara fiället att i mera
vidd framftalla de upptäckter han i lådant affeen.
de förmente fig hafva gjort. Det var icke blott
Nordens häfder han tr dde vara förfalfkade ge*
nom
hvilka han dock fjelf aldrig gaf anfpråk att vara
bcvifande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
