Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 234 ) |
Det var först under en tid, så fattig på
annan ära, som Sverge beskärdes den, att i
vettenskaperna täfla med det öfriga Europa,
och att börja nalkas det i vitterheten. ’ I den-
na framträdde Dalin; och inga gradationer fin-
nas mellan honom och hans föregångare. Hans
språk var ett nytt språk, rent och välljudan-
de; hans prosa är full af tanke och behag.
Jemförd med en högre fullkomlighet, synes
hans poesi förlora; men jemförd med allt som
föregick och i början omgaf honom, är den
beundransvärd. Hans poesi lästes då med för-
tjusning; nu icke mer. Besynnerligt är att
den, som skref:
Den store Carl var död, och ånnu skälfde jorden,
ej kunde skrifva mer af samma halt.
Några vackra begynnelser som ej fullföl-
jas, bevisa hvart han ämnade sig; men han
famlade på en obanad väg. Emedlertid kan
ej nekas att Dalin gjorde epok; men snart
följde en mera lysande. Han hade beredt fär-
gor och penslar; större mästare framträdde att
begagna dem. ;
En Drottning, som med snille och kun
skaper gaf glans åt en thron, då fördunklad
af dess vanmakt, Lovisa Ulrica, upplifvade
sann lärdom och vitterhet i vårt land. Utan
förmåga att rikt belöna, ägde hon ett krafti-
gare medel att väcka täflan, i de bevis af akt-
ning, hon med urskillning visste att gifva
för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
