Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(22606.
hatets minnen: dämpade de uppenbara laster-
na, förskönade staden och sällskapslifvet, upp:
muntrade konster och vitterhet — och under
allt detta, sjelfbeherrskare, som han var, vår-
dade han frihetens skugga och de gamla sty-
relse-formernas namn, samt unnade hvar och
en så gerna den ljufva drömmen, att republi-
ken var som förr. På medborgarens sida var
vinningen säker och betydelig. I ett sådant
tidehvarf, der stora laster, likasom stora dyg-
der , måste blifva mer och mer sällsynta , ha-
de Lucilii vildt hotande och grymt föroläm-
pande Satyrer icke varit på sin plats. Nu, att
förhöja lustbarheterna under tidens Saturna-
lier, uppträdde vida skickligare en ung Faun,
blomsterkransad öfver de små nätta hornspet-
sarna, med lätt dans, skalkagtigt löje och mi-
ner, som lemnade tvetydigt, om han mer vil-
le roa andra med sig eller sig åt andra. Nu
var tiden och stunden för en Satirskald, så-
dan som Horatius mästerligt tecknas af sin ef:
terträdare:
Omne vafer vitium ridenti Flaccus amico
Tangit et admissus circum przecordia ludit.
Också uppträdde han icke så mycket att ifra
mot lasten, som icke fast mer att förlöjliga de
oarter och sedelyten, som besvärade samman:
lefnaden. Det Stoiska pedanteriet, den blin-
da tillgifvenheten för slocknade snillen: den
ofördragsamma sträfheten, den arflystnes miss
lyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
