Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 345 I
fallt att byggnaden skulle företagas, hvartill
medel i början anslogos. Men snart behöfdes
allt som återstod af hvad Carl XI samlat,
allt hvad nationen förmådde utgöra, till ett
krig, i sin början rättvist och nödvändigt,
men utsträckt öfver gränsen af Sverges sak,
öfver den af förnuftets föreskrift, och som
brådstörtade Sverges stora makt.
Minnet af denna tid, af denna hjelte,
hvars ohejdliga ärelystnad vållade så mycket
ondt, borde utprässa tårar från alla Svenskars
blödande hjertan, och aldrig anföras till ef-
terföljd. — Men det förljufvas af tanken om
en oförliknelig tapperhet och om hjeltens öf-
riga egenskaper. En stridbar nation glömmer
olyckorna och fröjdas af äran. Dock orättvist
är att anse denna äran som den sista nationen
inlagt; orättvisa äro de utrop, de ideliga fö-
rebråelser som gjorts och göras vår tid, våre
krigare, att Carolinernas anda är utslocknad.
Kunna väl de som föra detta språk ej känna
eller hafva glömt Hogland, Walkiala, Keltis,
Puumala, Kärnakoski, Svensksund, och de
många slagfält dem Svenska tapperheten så
nyss, under Adlercreutz, Sandels, Cronstedt,
v. Döbeln, helgat åt nationens ära? Hafva de
glömt att Carolinerna haft att kämpa mot rå,
barbariska horder ; men vår tids soldater mot
trupper, bland de mest öfvade och krigva-
na i verlden , och likasom fordom merändels
öf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
