Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(089 >)
Den gjorde i sin fortgång Svenskarna till ett
eröfrande folk, orsak lika till stundande ära
och olyckor.
Krig med alla sina grannar ärfde Gustaf
Adolph efter sin far; och man lärer medgifva
att han blott fullföljde hvad Car! begynt, då
han utförde dem. Freden med Dannemark,
sluten ej utan uppoffringar, hade sin nytta i
sin nödvändighet, och gaf friare händer mot
återstående fiender. Mot Ryssland sökte Ko-
nungen hellre säkerhet för framtiden än en
Rysk krona för sin brors hufvud. Han hade
sjelf besett lägligheten (skrifver han till sin
Mor och till De la Gardie) samt funnit huru
nödvändig en säker gräns emot denna magt
vore , om han ej med egna ögon ville se Fin-
land och Lifland vid första tillfälle gå förlora-
de, ”så snart Ryssen komme till sine fjädrar
igen.” — Huru ärofull var ej freden med Ryss-
land! Och med hvilka känslor af menskliga
sakernas vexling hörer ej efterverlden Gustaf
Adolph förkunna denna fred för sitt folk! =
”Det vore ej den ringaste bland de välgernin-
gar som Gud fäderneslandet bevisat hade —
säger den tjugutreårige Hjelten till Ständerna
efter fredsslutet — att Ryssen, med hvilken
vi af ålder lefvat i ett ovisst tillstånd och en
farlig lägenhet nu måst till evig tid släppa det
rofhus, hvarifrån han oss tillförene skadat haf-
ver: Ryssen vore en farlig granne och inga-
lun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
