Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 20810)
nu ingen ting afstått) var tillräcklig att hålla
Sveriges krafter i beständig spänning ; Polackar-
ne förde hans vapen, och aflägsenheten var
hans bundsförvandt. Emedlertid upphörde han
ej , att här söka stifta oroligheter, att mot Sve-
rige uppväcka nya fiender , satt genom hemli-
ga utskickade och utspridda skrifter förmå si-
na fordna undersåtare till affall från en rege-
ring, hvilken han allestädes förestälde såsom
dem orättmätigt och våldsamt påtrugad. ”Hvem
var jag — säger Gustaf Adolph, då han för
ständerna omnämner dessa vanmägtiga försök
— Hvem var jag, att jag någon tvinga skul:
le , då jag kom till regementet? Var jag ej en
sjuttonårig Yngling, som ingen sådan auctori-
tet hade, dermed någon kunde tvingas? Hvad
magt hafver jag brukat till sådant tvång?
Hvad krigsfolk: hafver jag litat på? Hvad ut-
ländsk magt och bistånd har jag haft att i ver-
ket sätta? Sannerligen jag hafver aldrig, näst
Gud, litat på någon annan magt, än den som
af Svenska Mäns trohet kommer?? — Om de
så ofta började och genom återupptagna vapen
så ofta afbrutna underhandlingarna med Polen,
åt hvilka Sigismund ej ens ville låna sitt namn,
yttrade slutligen Gustaf Adolph: att han anså-
ge dem för en ”barnlek”? samt ”att man må:
ste taga svärdet i den ena handen och freden
i den andra, för att komma till ett slut.” —
Han måste sluteligen nöja sig med det sexåri-
ga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
