Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
aflägsnaste fornåldern kännt konsten att af bränd lera
förfärdiga grafurnor. Sedan genom Norrmannernas
härnader det förut isolerade Norden blifvit mera be-
kant med de sydligare Europeiska folkens inrättnin-
gar och beqvämligheter, och en praktfullare bygg-
nadskonst äfven i Sverige blifvit antagen, uppfördes
mera allmänt byggnader af sten, hvilka förut voro
ganska sällsynta. Man begagnade då ofta till hvalf-
bågar, dörrposter och pelare, huggen och stundom
slipad tälgsten, sand- eller kalksten, såsom man fin-
ner vid Gottlands castaler och kyrkor samt på gan-
ska många andra ställen i riket. Deremot lärer svår-
ligen någon tegelstensmurning upptäckas, som är äl-
dre än 13:de seclet, ty fönster och dörrfodringar
af denna stenart, uti flera af våra äldsta kyrkor,
äro yngre än sjelfva byggnaderna.
Under fornålderns aflägsnare period voro mu-
rarna af gråsten, dels af ungefär samma storlek i
hela massan, dels större, klumpformiga och på utsi-
dan jemna i randen. I sednare fallet var muren
liksom sammansatt af tvänne murar med mellanlig-
gande fyllning af mindre stenar. - Murar af först-
nämnda construction hafva vanligen betydligare bredd,
ända till 40 fot och någon gång derutöfver. Sådana
äro ringmurarna tll gamla borgar. Stenmassan sam-
manhölls i båda slagen af murar icke sällan genom
något bindningsämne, som antingen var matjord eller
mera sällan lera. Genom detta :bindningsämne, som
i. dubbelmurar stundom utgjorde nästan hela fyllna-
den, och i synnerhet var användbart vid boningshus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
