Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
förut endast begagnade såsom mystiska tecken med
förment magisk förmåga, användes nu till minnes-
skrifter öfver aflidna, hvilket bruk otvifvelaktigt för
sin upprinnelse har att tacka christendomen och en-
dast är en efterbildning af inseriptionerna på de
christnas grafvårdar (32). De flesta äro visserligen
öfver christna eller åtminstone primsignade män, men
några synas vara otvifvelaktigt uppresta öfver hed-
ningar (33), och det är endast derigenom man torde
kunna förklara, att flera runstenar sakna både kors-
tecknet och fromma förböner för den döde, hvilka
uttryck af sin tro man under Catholska tiden sällan
uraktlät. — Vid denna tiden begynner ett allmännare
bruk af stenkistor i ättehögar och rör, hvaraf endast
ganska få hafva brända lemningar i urnor. Det är
redan af flera forskare anmärkt, att grafkistorna
hafva den största likhet med de christnas grafvårdar;
och måhända äro de icke sällan af den nya Lärans
bekännare anlagda i den afsigt, som redan är nämnd.
Till början af öfvergångsperioden kan man räkna
randade grafmonumenter af alla slag, skeppsformiga,
trehörniga och rätvinkliga ättehögar, samt i allmän-
het de flesta grafminnesmärken af en ifrån den ur-
aldriga afvikande beskaffenhet, eburu äfven de gamla
formerna bibehöllos. Denna mångfald af former och
vårdprydnader, som utmärker fornlemningar ifrån
öfvergångstiden, kan lätt förklaras af den frihet vid
sådana anläggningar, som blef rådande, sedan den
gamla och stränga vördnaden för hedendomens pläg-
seder efterhand förlorat sig. De dödas förbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
