Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
De döda brändes, såsom man af spridda under-
rättelser + urkunderna och af monumenterna har
full anledning att sluta, på ett särskildt och gemen-
samt bränningsställe. Vid flera af forntidens heliga
lunder och grafställen bibehåller sig ännu minnet al
sådana rum. Nära den stora och i Iduna beskrifna
lunden vid Södra Wi i Calmare Län berättar man,
alt ett i orten så kalladt ”brännealtare” funnits på
Rumma gärde. Vid ”Wis alfvar,” en redan omtalad
folkförsamlingsplats på Öland, kallas en del af plat-
sen nära de lika märkvärdiga, som talrika tings- och
offerkretsarna samt ättehögarna, Branderum. Ett
sådant bålbränningsställe har förmodligen funnits vid
Helgevärma, nära Wexiö. I alla landskaper före-
komma sådana ofta efter Odin benämnda bålbrän-
ningsplatser, mer eller mindre sällan. Efter förbrän-
ningen samlades öfverlefvorna och fördes till det ut-
sedda grafstället, hvarest de nedsattes i jorden. Un-
der sådana förhållanden är det tydligt, att man af
sjelfva bålet finner få spår; då deremot på valplat-
ser, hvarest liken, merendels flera tillsammans, brän-
des och högades på samma plats, kol af det träd-
slag, som utgjorde bålet, i mängd träffas. Då hä-
radet var stort eller afståndet ifrån den allmänna
begrafningsplatsen mera betydligt, lärer man i en-
skilda offerlunder brännt lemningarna efter de döda,
och sedan fört dem till det allmänna hvilostället.
Flera bevis för detta förhållande skulle kunna åbe-
ropas, om deras utveckling vore förenlig med af-
handlingens redan tillväxande vidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
