Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
bestämmelse, som gynnar den här framställda för-
modan, verkligen bibehållit sig.
Segelleder, som allmänt begagnades, utmärktes,
liksom hamnar och landstigningsställen, genom sten-
kummel. I Helga-qvida Hatinga-skada (Str. 30)
omtalas en jätteqvinna, som vid solens uppgång för-
vandlades till ett hamnmärke af sten; hvilken i flera
hänseenden med Svenska allmogens sagor öfverens-
stämmande berättelse har en märkvärdig förbindelse
med den benämning af ”Stenkäringar,” Skärboerne
vid Östersjökusten tillägga coniska stenrösen, upp-
lagda vid landningsplatser och till sjömärken. Dessa
tillhöra visserligen sednare tider, men deremot äro
hemispheriska stenrör eller kummel ifrån fornåldern,
på sådana ställen, ibland kusttrakternas vanligaste
monumenter. De äro med så mycken urskiljning
och kännedom om farvattnet anlagda, att man ännu
kan, med uppmärksamhet på deras anvisning, någon
gång, utan fara följa okända farleder inom skären.
Fornålderns farleder och landningsställen igenkännas
ofta af gamla benämningar, såsom ’ Bussevik, Busse-
sundet (af Bussar: stora. farkoster), Skanör, Skånö,
Skånhäll (af Skan: båt), Snäckvarp, Båtstad, Hamnö,
Hamnviken, jemte många andra.
Vid bestämmande af fordna gränser begagnades
dels naturföremål, såsom klippor, stenar, vatten, öar,
holmar 0.s. v., dels upprättades märken af mennisko-
hand. Icke sällan antog man såsom gränsmärken redan
förut till andra ändamål uppresta stenar eller rör, hvil-
ka, iföljd af den vördnad, man för dem hyste, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
