Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ken inskära hela lagverk, och om tron, att de verk-
ligen skrifvit eller ristat sådana, vore styrkt med
ovedersägligare bevis, än de tvetydiga orden derom,
som förekomma uti företalet ull Uplands-Lagen samt
1 den vid Westgöta-Lagen fogade Lagmanslängden,
hvilka - båda handlingar äro öfver sexhundrade år
yngre, än då den förre, och fyrahundrade, än då
’den sednare af nämnde föregifne lagstiftare numera
förmodas hafva lefvat; så hafva väl deras, sedan ur-
minnes tid förtappade, så kallade lagar, icke varit
annat än tillfälliga uppteckningar af rättliga forn-
seder, måhända ökade med några ordningsbud, som
de kunnat bringa folket att godkänna. Mera nödiga,
äfvensom lättare, blefvo sådana uppteckningar, sedan
skrifkunnige klerker hunnit utbreda och stadga den
Christna läran samt imföra i folkets af ålder öfliga
rätt, nya tillsatser af den Canoniska. Men säkerli-
gen dröjde det dock länge, innan fullständigare lag-
böcker blefvo författade och af myndigheterna isam-
hället bekräftade. Då Påfven Innocentius III, i en
bulla af år 1206, omtalade det af Konung Sverker
honom tillkännagifna bruket i Sverige, ati den gäl-
lande rätten årligen förkunnades folket, kallade han
denna rätt Iegem consuetudinis , samt ifrade så
väl mot de consuetudines, efter hvilka ingen skulle
kunna, utan sina arfvingars samtycke, bortgifva ge-
nom testamente åt kyrkor något af sin egendom, som
ock mot den abominatio hujus legis sive con-
suetudo perversa, som droge de andliga under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
