Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
folken stodo Konungar (Reges); för de tillfälliga kri-
gareskarorna härförare (Duces). De förre valdes san-
nolikt inom någon af den allmänna vördnaden hel-
gad ätt; de sednare upphöjdes till befäl af aktnin-
gen för deras ådagalagda tapperhet ’?). Men både
i krig och fred var religionens makt den enda, hvil-
ken kunde öfverväldiga de förbundnas egensinnighet
och tygla deras vildhet 7). Sålunda säger Tacitus
om krigstillståndet, att det var presterna allena lof-
ligt att näpsa, fängsla eller tukta, icke såsom till
verkställighet af någon straffdom eller af anförarens
beslut, utan såsom vore det befaldt af den Gud,
hvilken troddes vara hos de krigande tillstädes !9).
I de fredliga församlingarne åter voro presterne ord-
nande styresmän, som ägde att äska ljud och vid-
makthålla lugnet, när Konungarne eller Höfdingarne
12) ”Reges ex nobilitate; Duces ex virtute sumunt. Nec
regibus infinila aut libera polestas; et duces exem-
plo potius quam imperio, si prompli, si ÄN NER
si ante aciem agant, admiratione presunt.” Germ.
Cap. 7:
13) Jfr E. G. Geijers afhandlingar om feodalism och
republikanism, Svea, I häftet, sidd. 149 och 207,
samt om den gamla Svenska förbundsförfattnin-
gen, Iduna, häftet 9, sid. 216 o. f. Jemväl J. Mö-
sers Osnabrickische Geschichte, Einleitung, $$ 28
och 29. Grimm l ce. s. 751.
14) ”Ceterum neque animadvertere, neque vincire, ne
verberare quidem nisi sacerdotibus permissum: non
quasi in penam, nec ducis junssu, RR velut Deo im-
perante, quem adesse bellantibus eredunt.” LI c.
cap... 9
Vitterh, Hist. o. Antiqv. Acad. Handl. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
