Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Krigsfångar och de inhemska personer, som af nöd
eller till försoning för brott afyttrat sin anborna fri-
het, samt ofria föräldrars afföda blefvo trälar och
såsom sådana hänfördes af begreppet, om icke af den
ädlare känslan, ibland husdjuren. Blott i laglig egen-
skap af ting tillhörde de hushållet, och ägde hvar-
ken inom det eller i det förbundna samhället någon
krafgild rätt ?”). Deremot voro hustrun och de till
mogen ålder komna barnen fria medlemmar af fa-
miljen , men icke sjelfständiga inom den. > De voro
58) Calonius de prisco in patria Servorum jure.
I detta vigtiga arbete visas likväl (Opera Omnia, Vol.
I, p. 158), till heder för våra förfäder, att barnen af
en fri fader och ofri moder, eller tvärtom, ej-blefvo
trälar, hvilket ock förut var anmärkt af Stjernhöök,
l. ec. p. 223, samt mera fullständigt utredt af Eric
Aurivillius i dess Juridica Exeretitatio secunda ,
Institutionum Tustiniani cum jure Suecano colla-
tionem continens; Ups. 1687 p. 100 — 103. Den
Svenska regeln i dessa fall: ”gangiu barn a bäträ
halvo”, var icke allenast raka motsatsen af den Ty-
ska ”das Kind folget der ärgern Hand,” utan afven
vida mera frihetsgynnande än den Romerska, ”par-
tus ventrem sequitur.” Dock torde den milda re-
geln icke ibland Svear och Göter, mera än ibland
deras stamförvandter, hafva varit också af ålder
gällande, utan först blifvit det vid den tid, bvari-
från de bevarade skrifna lagarna, härutinnan be-
stämda af Christendomens fordringar, ådagalägga
syftningen att småningom afskaffa all träldom. —
I öfrigt hade trälen, då ban gjorde sig förtjent af
sin husbondes välvilja eller af fränders, som ville
lösa honom, hopp om frigifvelse och äfven ättled-
ning, d. v.s. upptagelse i en friboren mans ätt, och
således i de förenade slägternas skyvddsförbund. När
han blifvit ättledd, ägde han ”sökia ok suara fivi
sik ok i epum standa” Östg. L. Ä. B. FI 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
