Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Landslagen, uti omsorgen att bevara åt hvarje slägt
dess jord, så skiljaktiga visa de sig uti bestämmel-
serna af arfföljden. Den äldsta af dem, Westgötala-
gen i dess först upptecknade skick, ådagalägger den
ännu då, strängare än sedermera, gällande grund-
satsen, att varaktigheten af slägternas sjelfständighet
borde försäkras genom sammanhållning af deras
både fasta och lösa egendom under manlig styrelse.
Men den röjer tillika de första stegen af öfvergången
ifrån denna åldriga grundsats till den nyare, utaf
Christendomens anda gynnade, afsigten, att bereda åt
slägternas timliga medlemmar sjelfrådighet, genom ut-
grenad arfsdelning och äfven qvinnokönet medgifven
rätt dertill. 1 berörde lag begynner en strid emel-
lan de allmänna och enskilda fordringarna inom slägt-
lifvet, hvilken, med skiftande vinning för de sednare,
fortgår uti de öfriga Landskapslagarna, medlas i Ko-
nung Christophers Landslag, men upplifvas åter, un-
der de derefter följande århundraden, så väl i rätts-
läror som i lagstiftning och lagskipning. De ytter-
sta motsatser af fastställd och ej endast föreslagen
rätt, som denna strid, intill våra dagar, företer, äro
å ena sidan den ofvannämnde äldre Westgötalagen,
å den andra Uplandslagen. Den förra medgifver
arfs skiftande emellan de personer, som den förkla-
rar vara samarfva inom gifna skyldskapsled, lvaraf
den bestämmer ordningen; vilkorligen tillägger den
äfven arf åt qvinna, när nemligen inom det dertilk
berättigade ledet, som hon tillhörer, ingen af man-
kön finnes; men den godkänner icke det mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
