Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Redan år 1600 vid Riksdagen i Linköping fattades
ett nytt beslut, hvilket Kon. Carl IX genom Mandat
af den 4 December 1602 ytterligare kungjorde, att
Konungens Rättare-Ting ?7), som i mannaminne ej
hållits, skulle anställas i Upsala vid Distingen och
Linköping vid Persmässotiden, helst på båda ställena
hvarje år, men åtminstone årligen på ettdera. Der
skulle saker, som blifvit vädjade från Lagmans- och
Härads-Tingen upptagas och oföränderligen afdömas.
Till Nämnd vid: dessa Ting, d. v. s. till domare,
borde inkallas Lagmän och Häradshöfdingar, som dock
betog likväl icke fattiga rättsökande den andra in-
Hävsen inom Lands skapet, neml. Lagmans Tinget,
som då ännu ej ansågs ökverflödigt.
27, Benämningen af Riiltare-Ting synes här vara an-
"vänd i ställét för Räfst- eller Lands-Ting. Skill-
naden emellan dessa lagskipningssätt har flerfaldigt
blifvit förklarad. Efter Loccenii, Lundii med
fleras mening, upptog Konungen vid Räfste-Ting
(så skrefvo de) brottmål, men vid Rättare-Ting tvi-
stiga rättsanspråk. - Denna mening utgick från en
tolkning af ordet Räfst, som i nyare tider blifvit
bestridd. Enligt Collins och Schlyters Glossa-
rium vid Östg. Lagen ng det Domstol, Ting
(Judicium). Sanpolikt vag Räfsten eller Lands-Tin-
get den ordentliga och nödvändiga utöfningen af
Konungens högsta domsrätt så i civila som i cri-
minella mål, i synnerhet de derunder lagwadda;
Riättare-Ting åter den utomordentliga, då Konun-
gen fann nödigt, alt omedelbarligen skipa rätt inom
något Landskap. I sednare fallet kunde Konungen,
såsom det synes, uppdraga sin dom åt hvilken han
derom betrodde. I det förra bestämde lagen Ko-
nungens rös nlert när han cj sjelf när vore.
L. L. Tingm. B. Cap. 9, 10 och 40. Jfr Stiern-
höök, I. ce. p.3g samt Hallenberg, I. c. 3 Band.
S. 117—-20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
