Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SER AA
T
U samt enkelt och dubbelt v, begagnades om:
kivarandra, äfven i Latinet, utan minsta skillnads=-
grund, endast efter skrifvarens godtycke. ;
SMAL Vocalen &, är i medeltidens diplomer.
obekant, och om densamma någon enda gång skulle
upptäckas före 1500, är det först några tiotal sed- ]
nare, som dess bruk blifvit allmännare. Att språ-
kets uttal dock ägt detta ljud, är otvifvelaktigt, fast-
än det uttrycktes med ett enkelt a, mindre ofta
med tvenne. j =
Vocalerna ä och Ö visa sig tidigt uti Svenska
nomina propria i handlingar på Latin. Den förra
skrefs i början såsom & Småningom började by-
geln som betecknar e, att öppna sig; derefter att
flyttas intill öfre kanten af stambokstafven a, och
slutlige att såsom accent höja sig deröfver, allt
detta» utan noggrant bestämda förhållanden till vissa!
tider eller diplomer. Den sednare eller vocalen ö;
var först stungen eller genomdragen med ett långt
och fint strek, som efterhand förkortades, så att det
blott vidrörde bokstafvens öfre kant, hvarifrån det
också slutligen skildes. Det tecknades icke under
dessa tider, såsom i våra, med 2:ne paralela accent-
streck eller likt ett öfverskrifvet e. te
7. Den tid jag ägt att använda på föreva?
rande undersökning har icke tillåtit mig att sträcka
henne till granskningen af diplomernas grammatik
och stafningssätt, skilnaderna deruti mot handskrif-
na böckers, och consonanternas mot medeltidens slut
hopade. fördubblingar i Svenska språket; en afhand=
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
